Sedan jag började med mina p-plåster så har jag på ett väldigt naturligt sett fått koll på när jag har ägglossning och därmed när min PMS ska komma. När jag tidigare käkade p-piller så vet jag inte om det bara var så att jag inte tänkte på det lika mycket eller om det faktiskt var annorlunda. För den som inte är så insatt så är P-plåster ett plåster som man har på en vecka i taget i tre veckor och sedan får man mens som vanligt. Jag har verkligen märkt att efter halva veckan med plåster nummer två så går jag ner i en riktig deppig period när precis ALLT känns tråkigt, jobbigt, onödigt och att jag blir så otroligt omotiverad till allt. Det är en otroligt jobbig känsla men i och med att jag har läst på lite och insett att det är precis då som jag får min ägglossning och att kvinnors PMSbesvär kommer i samband med detta så väljer jag att försöka att inte ta mig själv på för stort allvar. Det är självfallet lättare sagt än gjort och det är inte roligt att vakna upp med en ångest klump i magen och känna mig allmänt värdelös. Jag vet nu att det är mina hormoner som spelar mig ett spratt vilket som sagt gör det lättare men helst av allt så skulle jag vilja slippa det helt. 

 

Utöver detta så tycker jag att det är märkligt att diskussionen kring PMS inte är mer nyanserad. När man hör ordet så tänker iaf jag på en tjurig kvinna som vill äta choklad och som blir ledsen av minsta lilla. För mig är det inte så. Visst jag är grinigare än vanligt och det får dessvärre Max ta mycket av, vilket gör allt tio gånger värre. För efter att jag har snäst av Max och varit mindre trevlig så får jag galet dåligt samvete och tänker att han kommer sluta älska mig för att jag är en sån grinpelle, vilket är alltifrån rationella tankar. 

 

Samtidigt så känns det onödigt att prata med någon angående hur jag mår under denna vecka i månaden på grund av att jag själv vet vad det beror på och att det inte är något allvarligt och att alla negativa tankar jag får endast beror på hormoner, men samtidgt så blir man mer ledsen av att hålla allt inom sig. 

 

Jaa detta blev ett långt inlägg utan någon speciell poäng men det är skönt att kunna skriva av sig och få utlopp för sina känslor. Snart blir det bättre! :)