Klockan ringde klockan nio i morse, inte för att jag egentligen behövde gå upp en speciell tid, men i och med att jag har många morgonpass denna vecka är det ingen bra idé att ta en allt för lång sovmorgon på mina lediga dagar. Hur som helst var dagens planer att hänga med min fina vän Patricia. Vi är väldigt bra vänner men på senare tid har våra träffar varit minst sagt glesa, och dessvärre lika illa med kommunikationen. Jag tänkte först skriva att vi tidigare har varit väldigt bra vänner men ångrade mig snabbt till att skriva att vi är väldigt bra vänner med tanke på vilken fin dag vi har haft tillsammans. Även fast det var nästan ett halvår sen vi sågs så var det exakt som vanligt, vi kunde lika gärna setts senast i förra veckan. Det betyder mycket för mig att veta att vår vänskap ändå är så stabil och att tiden inte spelar någon roll. Jag vet dock även att det till största delen är mitt fel att det blivit som det har blivit med vårt umgänge, och att vår vänskap inte är något som jag kan ta förgivet. Men jag tror att det är just det faktum att jag inte tagit vår vänskap förgivet, utan att jag snarare var inställd på att jag eventuellt hade förstört den med mitt bristande engagemang, som gör att jag är så tacksam just nu. Tacksam för att ha en fin vän som ändå vill ses även fast mycket tid har passerat. Nu kanske hon sitter hemma och tänker att den där satmaran är jag glad att jag sluppit den sista tiden men det tror jag faktiskt inte hehe.  

Dagen spenderade vi hur som helst inne i stan och jagade pokemon. Haha ja, jag inser själv hur det låter och hur det såg ut. Men jag kan meddela att vi absolut inte var själva med denna aktivitet i stan. Det var faktiskt väldigt roligt att gå runt i gränder som vi tidigare inte hade besökt för att hitta olika saker i spelet. Vi fick helt enkelt upptäcka Stockholm lite mer tack vare detta spel. 

Efter åtskilliga timmar inne i stan var det dags att åka skilda vägar och då träffade jag av en slump Vigge och My på tågstationen. Vi tog sällskap hem och käkade även middag i centrum, vi hade nämligen utan att veta om det exakt samma middagsplaner så det var trevligt. Efter det skulle de till Sandra och Daniel som var hus vakt åt Daniels pappa så jag följde även med dem dit för att spendera kvällen. Alltså herregud vad jag älskar dessa spontana sommardagar när slump och tillfällighet gör att man får en underbar kväll. Max är nämligen i Halmstad och spelar golf med sina kompisar så jag har tyvärr ingen att komma hem till då Ninja dessutom är hemma hos Maxs föräldrar hela veckan på grund av att jag jobbar. Det är så hemskt tomt här hemma utan mina hjärtan.